Nyligen hemkommen från solsemestern ser jag att kamraterna i Syndikalisterna äntligen lyckats tvinga de blodsugande kapitalisterna i restaurangbranschen till förhandlingsbordet.
Högerbloggarnas kamp till trots segrar nu troligen arbetarrörelsen över Lilla Karachi tack vare hjältemodiga fackaktivas kamp i Gamla Stan. Rustade blott med kamratskap, rödvin och ansvarsfulla kampord som "fula, äckliga, vidriga" och "jävla äckel" riktade mot lunchgästerna. Så ska facklig kamp föras! Vem behöver domstolar när det finns fackliga ombudsmän?
Etiketter: arbetarrörelsen, facket, lilla karachi, sac, socialism, syndikalisterna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag ställer mig frågan om man skall tänka kortsiktigt eller långsiktigt. Vilket är bäst?
På dn.se står det "Stockholm LS hävdar nu att den summa på 600.000 kronor som restaurangen enligt Bolagsverket lade ut på löner under 2006 är för låg för att det ska vara möjligt att betala ut vit lön till sex anställda som arbetar 11-12 timmar, sju dagar i veckan."
Sex anställda? Vad händer med dom när deras arbetsplats blockeras? Klarar arbetsgivaren av att ha dessa anställda när facket gör allt för att decimera antalet kunder?
Eller måste han/hon permitera?
Är jag med på ett sjunkande skepp, och har valmöjligheten att rädda sex personer eller att rädda endast en person och de övriga fem struntar jag i, så väljer jag det första.
Konstig inställning att man delvis ska behöva jobba gratis för att ens få jobba. Vem kan gå med på en sån sak barbaselo?
Ägarna får väl helt enkelt sänka sin egna lön/vinst.
Anonym (08:54): Varför inte öppna en egen restaurang om du nu tror att det är så förbaskat lätt och tälja guld med kniv!
Om det nu är så att det är sex anställda på Lilla Karachi, så är det märkligt att ENDAST EN inte får lön. I hela mitt liv har jag tutats i att det aldrig är rök utan eld.
Varför klagar inte alla anställda om förhållandena är så illa?
Misstänkta brott skall hanteras av polis och domstol, inte av paramilitära organisationer som agerar åklagare, domare och bödel.
"Varför klagar inte alla anställda om förhållandena är så illa?"
Några uppenbara alternativ:
1)De är inte organiserade.
2)De är rädda A) för att själva råka ut för ägarens torpeder eller staten; B) för att släktingar ska råka ut för ägarens torpeder.
3)De är organiserade i ett reformistfack.
Skicka en kommentar